Anna B

BRCAinfo

OM KVINNOR. AV KVINNOR.

En berättarröst om BRCA


ANNA B - Dubbelsidig mastektomi med omedelbar rekonstruktion.

Överlevare av cancer.

Telefonsamtalet


"Hej Kent, jag har varit och fått reda på att jag bär Brca1-genen. Jag vill bara ringa och berätta det så ni vet fall du vill ta reda på om du bär den. I så fall är Anna i riskzon för bröst/äggstockscancer. Anna kan själv ringa och ta prover och få ett svar om hon vill."

 

Jag var 29 år gammal och var i en djup depression och led av paniksyndrom med agorafobi (torgskräck) samt fobier. Jag har GAD (generaliserat ångestsyndrom), vilket gör att man har en ständig ångest och oro och mycket katastroftankar.


När min pappa fick detta samtalet så var jag i ett väldigt dåligt skick. Min ångest har varit en del av mitt liv ända sedan jag var liten och jag har kämpat med den i hela mitt liv. Jag har även fått Fibromyalgi och ME (kroniskt trötthetssyndrom) som ett led av min ångestproblematik. Kroppen har tagit stryk helt enkelt av att alltid vara på helspänn. 

Psykisk ohälsa

Detta var nån gång runt 2008/2009 skulle jag tro. Jag minns inte riktigt. Min farmor dog ung av äggstockscancer som spred sig. Jag har en faster som fick bröstcancer. Hon behandlades och överlevde. Hennes dotter (min kusin) fick bröstcancer och överlevde. Personen som ringde min pappa var en annan kusin till mig och hon tog bort bröst och äggstockar i förebyggande syfte. 


I det läget jag befann mig i så stoppade jag huvudet i sanden och tänkte att det händer inte mig. Jag har väl ändå fått tillräckligt? 

Jag var singel, inga barn! Jag hade förlikat mig med tanken att det blir inga barn för mig. Dels pga min höga ålder samt att jag mådde så dåligt och har alltid gjort. Vem skulle vilja leva med mig?! 

 

Jag visste ju om att risken var hög för mig att få cancer om jag bar på genen, men jag kunde inte i det skedet i livet som jag befann mig i ens åka och ta proverna! Hur skulle jag då kunna ta emot ett sånt besked? Hur skulle jag då förhålla mig till kommande förebyggande operationer? Jag med min ångest! Jag kunde inte svälja tabletter, för jag var livrädd att sätta i halsen. Jag kunde inte gå ut bland folk utan att få panikattacker mm. Jag gjorde inte testet och åren gick.....

Jag stod i duschen och från en dag till en annan var den där! Som en liten ärta i mitt vänstra lilla bröst.

Min man

2012

Sedan 2011 har jag gått i terapi, samtalsterapi samt KBT (kognitiv beteendeterapi). Det var en rejäl kamp och en historia för sig. Det tog tid men jag blev successivt bättre och började komma ur depressionen och en del av mina fobier försvann. Jag började känna mig lite "normal" igen. Men jag hade fortfarande lång väg kvar. 


Jag började kika in på dejtingsidor. Detta var 2012. En dag var han bara där. Jag var så rädd för att träffa honom, ville egentligen inte men han "gav sig inte" och jag gick med på en dejt. Jag hade berättat för honom om min ångest så han visste att jag inte mådde riktigt bra.


Efter den dejten har vi suttit ihop. Vi förlovade oss 2013 på vår årsdag. Sommaren 2015 föddes vår dotter Livia (namnet betyder "livet").  Jag var så lycklig. Jag kände att nu äntligen skulle jag få må bra! Jag hade en sambo som älskade mig och en dotter som jag avgudade och hade längtat efter så länge, men ALDRIG trott att jag skulle få. Livet flöt på....

Knölen

APRIL 2018

I april 2018 kände jag den! Jag stod i duschen och från en dag till en annan var den där! Som en liten ärta i mitt vänstra lilla bröst. Jag fick panik! Jag visste med en gång jag kände den, att det var cancer! Som sagt, jag visste ju att familjen bar genen. Ringde vårdcentralen direkt och fick en tid 2 veckor senare. Tortyr! Ovissheten! Ångesten! 

 

Läkaren kände och jag berättade min historia om cancer i släkten. Remiss skickades till Sahlgrenska. Det tog 1 månaden innan jag fick komma dit på mammografi och ultraljud. Doktorn tyckte det såg ofarligt ut men skulle ta en biopsi. Jag pustade ut! Återigen väntan. Efter 2 veckor ringde dom upp och ville att jag skulle komma igen för svaret såg lite "luddigt" ut! De ville att jag skulle göra ytterligare en biopsi, denna gång med lite vävnad. Första gången tog de bara vätska. 

 

Det är nåt som inte stämmer! Ångesten var brutal! 1 vecka efter sista biopsin, i juli 2018 åker jag till kirurgin på Sahlgrenska och där får jag mitt cancerbesked. Trippelnegativ bröstcancer med aggressivt förlopp. Trippelnegativ bröstcancer är en av dom farligaste sorterna. Mina celler delade sig med en hastighet på 95%! Så det var bråttom nu! Du måste opereras säger han! Vi ska ta bort en tårtbit av bröstet och kolla lymfkörtlarna så det inte har spridit sig. 

Paniken och ångesten går inte ens att beskriva!

 

Läkaren skickade remiss till cancergenetiska kliniken på Sahlgrenska för utredning av Brca-genen.

Operationen

JULI 2018

Jag opererades en vecka efter jag fått min diagnos. En tårtbit togs samt två lymfkörtlar i armhålan. Tumören var i april 1 cm och i juli när den togs bort var den 3.5 cm. Så det var en väldigt aggressiv tumör så det var tur att jag upptäckte den så fort!

Nu fick jag vänta 1 månad på svar om det hade spridit sig. Ovissheten var horribel och jag vara nära att gå sönder av oro. 

 

Det fanns INGEN spridning och dom fick bort tumören med god marginal! Skönt! Så skönt! 

Men det skulle ändå bli cellgifter och strålning i förebyggande syfte. Dom ville vara säkra på att inte någon cell hade överlevt och satt sig någon annanstans. 

Panik! Cellgifter!! Hela mitt inre bara skrek NEJ!! Hellre dör jag nu!! Jag vägrar!!

Det gick så fort. Redan efter 1 vecka var jag igång med första dosen cellgifter. Jag skulle få tre stycken av en sort som kallades EC, och 9-12 st av en annan sort som kallas Paklitaxel. Cellgiftsbehandlingen skulle pågå i 5 månader och sedan var det planerat med strålning varje veckodag i 5 veckor. Sen skulle jag vara färdigbehandlad. 

 

Under tiden jag fick mina cellgifter togs brca-provet. Jag får reda på svaret efter bara någon vecka. Jag kände ju det på mig redan och var helt inställd på att få beskedet. 

Jag hade till och med hoppats att jag bar på genen, för det skulle betyda att de skulle ta mina bröst och äggstockar. Då skulle jag slippa strålningen! Den såg jag inte framemot! Biverkningarna på cellgifterna var brutala och det önskar jag inte att någon får uppleva. Rädslan för att cancern skulle komma tillbaka gjorde att jag önskade att jag bar på genen för då skulle de ta bort allt som riskerade ett återfall.

 

Hoppas inte att ni tar illa upp när ni läser det, men det var så jag kände. Så jag var glad när jag fick reda på det. Det var det bästa som kunde hända mig, hur illa det än låter. Det enda som gör att jag inte ville bära genen är om min dotter ärvt den! Det vill jag inte! Risken är ju 50/50. Det enda jag hoppas på är att jag finns kvar i livet när det är dags för henne att ta reda på om hon bär den eller inte och kunna stötta henne i det. 

Dubbelsidig mastektomi med direktrekonstruktion

JANUARI 2019

Eftersom jag bar på genen så slapp jag strålas. Det blev operation istället. Bägge brösten skulle bort, även bröstvårtor. Jag valde att ta bort dom, ville inte ha någon risk alls för att få cancern tillbaka. Jag opererades i januari. Fick mina sista cellgifter i dec-18. så det var rejält tufft att opereras så tätt inpå. 

Allt gick bra. Jag hade väldigt små bröst och hade gått ner 15 kg pga ångesten och cancern. Så det fanns inte så mycket hud på mig så det var en smärtsam process med expandersena som låg och tryckte på mina revben samt mitt bröstben. Jag fick inga komplikationer. Kirurgen var orolig för att jag skulle få nekros (att vävnad dör) eftersom jag var så tunn. Men jag klarade mig! 


Varje vecka gick jag till bröstsköterskan på Sahlgrenska och "fyllde" på mina proteser med koksalt. Hela processen var smärtsam, mycket pga att jag var så liten och tunn sa hon. Allt gjorde liksom ont. Det skavde och tryckte på revben mm. Så 1 månad efter fyllningarna var klara så fick jag opereras och byta ut expandersen till silikoninplantat. Jag opererades i april och håller i skrivandets stund på att läka efter den. 

 

Det är en jobbig process att ta bort sina bröst, smärtsamt men också att man förlorar en del av sig själv, men jag har inte mått så dåligt psykiskt av just brösten. Jag ville bara bli av med dem. Jag hade inget val. Sen ville jag inte vara platt så jag valde att få silikon. Nu efter sommaren ska jag göra bröstvårtor och vårtgårdar. Skönt att få en liten paus nu. Jag har gjort tre ganska täta operationer nu samt cellgifter.


Jag ska operera bort mina äggstockar och äggledare snart hoppas jag. Inte fått någon tid ännu. Men jag kollade mitt underliv i nov-18 för jag var så orolig och allt så bra ut. Men jag skulle bli kallad igen nu snart för kontroll samt planerad operation. Jag vill bara få bort det!!

Mitt råd till er

MAJ 2019

Jag vill att ni som läser detta, och inte vet hur ni ska göra med operation och liknande, ta bort bröst och äggstockar/äggledare!! För cancer, det kan jag lova er, det VILL ni inte ha! Ni har en chans att välja. Ni kan välja livet eller brösten. Välj Livet! Ta bort det så fort ni får chansen!

 

Jag har grämt mig så mycket, och anklagat mig själv för att jag fick cancern. Någonstans innerst inne visste vad som kunde hända, men jag stoppade huvudet i sanden och livet rullade på. Jag kunde dött! Det var nära att jag gjorde det! Tack för mina små bröst som gjorde att jag kände knölen väldigt tidigt. Hade jag haft större bröst så hade jag kanske inte funnits längre. Då hade förmodligen cancern spridit sig i hela kroppen och jag hade dött och min dotter hade förlorat sin mamma. 

 

Detta var en kort version av min berättelse. Jag hoppas att jag inte skrämt upp er, men det går inte att skriva om min Brca utan att nämna cancern. Jag hoppas att ni läser min berättelse och att den kanske hjälper er om ni är i ett vägskäl i livet då ni ska välja hur ni vill göra med brösten. 

 

Jag vill att ni väljer livet framför brösten! Vi är mer än bara bröst! 

 

Ta hand om er,

Kram Anna

Hade jag haft större bröst så hade jag kanske inte funnits längre.

                    


BRCA info

info@brcainfo.se


En arena för kvinnor som på grund av genmutation har ökad risk att få bröst- och äggstockscancer.

                    

Copyright © All Rights Reserved