Anna del 3

BRCAinfo

OM KVINNOR. AV KVINNOR.

En berättarröst om BRCA i tre delar


ANNA - DEL 3

Permanenta bröstimplantat


4 MÅNADER

Nu var det en månad sedan jag skrev i bloggen senast. Det måste sägas vara ett tydligt tecken på att livet har återgått till det normala. Brösten är inte längre huvudsaken i mitt liv. Annat har tagit vid och det är så skönt.

Efter första operationen trodde jag aldrig att jag skulle kunna se fram emot operation nummer två. Men nu är jag där. Jag har fått operationstid i början på november och känner ingen oro alls. Det är dags att byta de påfyllningsbara bröstimplantaten som jag har nu, till permanenta silikonimplantat. 

Missförstå mig inte - jag kommer säkert att nervös och orolig när det närmar sig. Jag är ju inte en helt lugn person. Men jag är redo att köra sista racet och ser fram emot slutliga resultatet. Det kommer att bli bra.

Inför andra bröstoperationen


5 MÅNADER

Nu är det snart dags, bara ett par dagar kvar till andra operationen när de permanenta silikonproteserna ska sättas in. Jag är skitorolig för att bli sjuk och har känt att en förkylning legat på lut senaste veckan men inte brutit ut. Trött in i märgen, både fysiskt och psykiskt. Gud, vad det är jobbigt att vara småbarnsförälder och även om jag är glad för att det är dags för operationen, så tar det kraft. Det är stort att genomgå en operation. Man vet ju inte riktigt hur det ska gå och det kan bli komplikationer. 

Lite nervös är jag för själva operationen, men främst för att må illa av narkosen. Förra gången kräktes jag en del på kvällen. Kan ju ha berott på all smärtstillande som jag bad om, i och för sig... Hur som helst, mest orolig är jag för att operationen ska bli inställd. Jag vill ha det gjort och jag är glad att det är dags! Nästa gång jag skriver har jag förhoppningsvis ett par nya sillisar.

Baksmälla av narkos


DAG 3 - ANDRA OPERATIONEN

Det var tre dagar sedan jag gjorde operationen. Om det bara hade varit för smärtan efter operationen så hade jag mått kanonbra nu. Har inte särskilt mycket ont alls och brösten ser jättefina ut! Förkylning, drän, baksmälla av narkosen och att jag fick magsjuka idag gör ändå att jag inte känner mig på topp. Jag återkommer en annan dag...

Min andra bröstoperation


DAG 4 - ANDRA OPERATIONEN

Idag har jag tagit en liten promenad till brevlådan. Väldigt skönt! Jag vill helst kura i soffan även om det säkert inte är det bästa för att må bra. Jag känner mig fortfarande inte helt ok i knoppen och undrar om det är narkosen som fortfarande spökar. Om man Googlar på narkos så står det på sjukvårdssidor att det ska gå ur på 12 timmar. Det tror jag i vart fall inte på. Kanske, kanske har även gårdagens magsjuka inverkan på att jag inte mår helt bra... :-)  

Så till operationen. Jag kom in på den dagkirurgiska avdelningen kl. 7 på morgonen och fick då veta att jag hade första operationstiden för dagen. Kanonbra! Dr Thorarinsson, som skulle utföra operationen, kom och pratade och ritade på mig. Strax efter kl. 8 låg jag på operationssalen och jag var betydligt lugnare denna gång än i juni. Efter ett par timmar så vaknade jag på uppvaket. Lite svårt att kvickna till, men mådde ganska bra och hade inte särskilt ont. När jag kommit ner till avdelningen igen så låg jag och slumrade till och från. Min läkare kom vid något tillfälle. Vi pratade lite om operationen och förväntningarna närmaste tiden och på längre sikt. Det hade verkligen en lugnande effekt på mig att han tog sig tid att prata med mig.

Trots att jag hade fått medicin mot illamående innan operationen så blev jag dålig efteråt. Inte jättemycket men det var först vid halv sex på kvällen som jag piggnade till och kunde behålla mat och vatten. En timma därefter blev jag hämtad. När jag åkte hem så hade jag en sportbh på mig och drän på båda sidorna.

Sårdränage


DAG 5 - ANDRA OPERATIONEN

Så här är det för mig: Under varje bröst, i ytterkant, så sitter en slang kopplad till sårdränaget. Man kan lägga dränagen i fickorna på en ut och in vänd morgonrock eller knyta fast en påse bältet, men jag föredrar att ha dem i en tygkasse (för matinköp) hängande på axeln. Jag hade morgonrock första dagen, men det gav en sjukdomskänsla att gå runt i den. Det är inte jättetrevligt med drän, men det gör inte ont och det går bra att samsas med dem i sängen. Man har dränagen i max 7 dagar. Efter första operationen så hade jag två drän på vardera sida, men blev av med dem innan jag åkte hem från sjukhuset.

Återhämtning


DAG 8 - ANDRA OPERATONEN

Nu har det gått en och en halv vecka sedan jag satte in permanenta sillikonproteser. Jag trodde definitivt att jag skulle vara i bättre form efter operationen än jag varit. Det har ju dock inte berott på själva brösten utan för att jag blev magsjuk tre dagar efter operationen. Jag var dålig i fyra dagar, sen kom sjukvårdsupplysningen på att det nog var en reaktion på penicillinet. Vilken tur att jag är lite nojig och ringer 1177 då och då! Det var ändå dags att ta bort dränen, så då kunde jag sluta med penicillinet. Dagen därefter var jag ok igen, sen har det varit återhämtning. Efter jag slutade med penicillinget har jag varit trött, darrig och svag, men i övrigt helt ok. Det har blivit bättre dag för dag.

 

Brösten gör inte ont och jag har bara tagit ett par Panodil första dygnet efter operationen. Däremot är det lite ömt på olika ställen och det kliar. Ibland blir jag orolig för att ena protesen har flyttat sig, men det är säkert inte så. Det ska bli intressant med återbesöket i slutet på denna vecka.

 

När man vaknar efter denna bröstoperation så har man normalt sätt en tygtejp runt brösten så att inte proteserna kan rotera, flytta sig upp eller in i armhålan. Eftersom jag hade ont av den tejpen efter första operationen så var det meningen att jag istället skulle ha ett s.k. bröstband som man fäster som en åtta runt brösten med kardborreband. Bröstbandet satt dock inte så bra, så jag har på inrådan av min läkare använt en sportbh dygnet runt. Eftersom jag inte har ont när jag rör mig så får jag passa mig extra noga för att lyfta och sånt. Det är svårt och det är inte förrän jag är i denna situation som jag insett hur mycket man faktiskt lyfter och sträcker sig högt upp ;o)    

 

När jag hade fått reda på att jag hade ”bröstcancergenen” BRCA2 och var i processen för att bestämma mig för om det skulle bli en förebyggande bröstoperation eller inte, så sökte jag efter bilder på opererade kvinnor. För mig var det viktigt att se bilder och i och med detta så har jag bestämt mig för att visa några bilder på hur mina rekonstruerade bröst ser ut.

Bilder efter mastektomin


FÖRSTA OPERATIONEN

Observera att dessa bilder inte avser färdigt resultat! Bilden är efter första operationen med påfyllda bröstproteser. När all bröstvävnad togs bort lades påfyllningsbara bröstproteser under bröstmuskeln som därefter fylldes med 50 ml koksalt under ett antal veckor.

Mina naturliga bröst var på 250 ml, men proteserna fylldes med 500 ml koksalt eftersom jag önskade en större bröststorlek. Dessa bilder är när påfyllningarna av koksalt var färdiga. Det är snett, vint och ojämnt men det gör inte så mycket för det fixar plastikkirurgen när de permanenta sillikonimplantaten läggs in i andra operation. Jag har inte fotats efter andra operationen men det kommer snart.


 Som synes så hade protesen på (min) vänster sida flyttat sig och vridit sig uppåt, vilket gjorde att det stramade och kliade en hel del där. De påfyllningsbara implantaten är helt runda (till skillnad mot de permanenta som är droppformade), vilket jag upplever ger en rejält hög "hylla" i förhållande till storleken. 

Bilder på resultatet


4 VECKOR - ANDRA OPERATIONEN

Innan operationerna hade jag 75B och nu har jag 75C eller 75D. Min läkare, dr Andri Thorarinsson, har skapat en fin symmetri och en finare klyfta än jag hade innan, så jag är nöjd. I urringning och i BH så ser bysten bättre ut nu än innan mina operationer. 

Läkaren som gjorde första operationen, hade tänkt att beställa ett implantat på 375 ml som knappt skulle ge en C-kupa. Det var en väldigt trevlig läkaren men jag kände mig inte riktigt hörd, så efter besöket ringde jag Plastikmottagningen och bad jag om att få en andra konsultation av dr Thorarinsson. Han gjorde en annan bedömning och jag bad även om att få honom som fortsatt läkare. Det är inte så lätt att säga emot en läkaren men jag är glad jag stod på mig.


Det är ju jag som ska leva med det resten av mitt liv.

Annat att ägna mig åt


5 VECKOR - ANDRA OPERATIONEN

Livet har återgått till det normala. Nu har det gått två månader sedan den andra och sista operationen. Än så länge har inga komplikationer dykt upp. Jag är nöjd med resultatet och har varit och köpt min första BH som blev i storlek 75C. Till våren kommer bröstvårtor att göras.

En av de stora farhågorna innan jag bestämde mig för att göra en mastektomi med rekonstruktion var att jag inte skulle känna mig kvinnlig utan riktiga bröst och att sexlivet skulle försämras. Det var en oro som inte blev besannad. Detta trots att jag har två stora ärr och praktiskt taget helt saknar känsel, och dessutom känns brösten inte alls naturliga utan är hårda. Brösten var tidigare en viktig del, men nu har de inte alls den rollen, och det är inget problem. Saker förändras och det går bra. Kvinnligheten satt inte i brösten. Det finns annat att ägna sig åt.

Rädd för att dö


9 MÅNADER EFTER MASTEKTOMIN

Jag är rädd för att dö. Trots operationen som gjort att jag minskat risken för att få bröstcancer från sådär 70 % till 0 % så är jag rädd för att dö. Eller jag vet inte. På något sätt så har jag förväntat mig ett förkortat liv. För det är den erfarenheten jag har av livet. Folk dör. Lyckan varar inte.

Nu ska jag inte dö - inte av bröstcancer åtminstone. Eller är det så?
Mitt hjärta vet inte riktigt. Min hjärna säger att jag inte ska det.

Men lyckan kan inte bestå, så vad ska nu hända?
På vilket sätt ska min lilla familj tas ifrån mig?

Det är egentligen inte att barnen ska bli utan mamma som jag är orolig för. Konstigt nog. Det är att jag ska mista dem, genom min egen död. Att jag inte ska få vara med mina barn och min man tillräckligt länge. Men att mista någon av dem vågar jag inte ens oroa mig för, för oro innebär att jag måste tänka på det. Nej, det är bättre att tänka på min egen dödlighet. En liten tanke flyger förbi någon gång varje dag. Är det idag det ska hända? Håller sig den mötande bilen på rätt sida vägen? Vad är det för konstig huvudvärk jag har?

Det tar tid att vänja sig vid att oddsen är förändrade. Att jag är lika dödlig som alla andra. Varken mer eller mindre.

Bröstvårtorna är på plats


6 MÅNADER EFTER ANDRA OPERATIONEN

Nu är bröstvårtorna gjorda på Plastikmottagningen på Sahlgrenska sjukhuset och jni ska få en resumé om hur det gick till. Först måste jag berätta om varför jag fällde glädjetårar den dagen. När jag satt i väntrummet så mötte jag en kär vän. Vi hade samma ärende den dagen, samma läkare. Hon hörde mitt namn. Gud vilken tur att hon hörde mitt namn. Jag blev helt chockad när jag förstod att det var hon. Vi har aldrig mötts, inte ens talat med varandra särskilt många gånger. Vi har bara nuddat vid varandras liv, men ändå så betyder hon så mycket för mig. Några få människor som kommer in i ens liv lämnar ett stort avtryck. Hon är en sådan person. Så över till bröstvårtorna igen.


Min käre läkare Dr. Andri Thorarinsson gjorde operationen med hjälp av två sköterskor. Jag fick klä av mig på överkroppen och sen prövades det ut vart bröstvårtorna skulle sitta. Till hjälp användes två sillikonbröstvårtor som fastnade på huden och som kunde flyttas runt. Detta tog några minuter och min läkare var noga med att jag skulle tycka att placeringen var bra och självklart så framförde han även sin åsikt. För att det skulle bli en finare form på bröstet så gjordes även en liten korrigering med några stygn på ett annat ställe. Jag fick lägga mig på en brits mitt i rummet och sköterskorna klädde in mig i grönt operationspapper. Jag fick flera sprutor på/runt om brösten med bedövning (tandläkarbedövning). Det gjorde ont, eller egentligen var det mest otäckt. Sen gjordes själva operationen. Efter en liten stund släppte spänningen och det var helt ok, men jag aktade mig för att titta på själva ingreppet.


Från att jag blev inkallad tills det var färdigt tog det en timme. Jag hade inte ont alls efteråt och hade kunnat köra bil. Jag gick faktiskt och shoppade en stund på stan. På kvällen däremot så kom ganska hastigt mer smärta. Inte jätteont, men det kändes som att någon hade skurit en hel del i mig. Ja, det gjorde ont.


Dan därpå var ingen fara, kändes lite lätt bara. Ett tips är att ha på en sportbh på natten. Jag tänkte inte på det och följaktligen så lossade det ena förbandet. Jag fick därmed tillbringa morgonen på vårdcentralen för att få nytt förband. Det är bra att känna till att man inte får väta ned förbandet på 1-2 veckor, så duschandet blir lite omständigt. En vecka efter operation så ska man på infektionskontroll och efter två veckor så ska man ta stygnen, båda tiderna är hos distriktssköterskan.


Rekonstruerade bröstvårtor

När kortet togs så hade det gått två veckor. Tyvärr så försvann bröstvårtorna nästan totalt efter någon månad. Ett år senare gjordes samma procedur om en gång till. Även denna gång försvann de.

Livet fortsätter


1 ÅR EFTER MASTEKTOMIN

Ett år går fort när man ser tillbaka. Jag är glad över att jag tog beslutet. Min dödsångest har lagt sig. Det var nog bara en fas jag gick igenom efter att ha ändrat mina egna odds. 

Jag gjorde första operationen i början på sommaren 2010. Då togs brösten bort (mastektomi) och det gjordes en omedelbar rekonstruktion med påfyllningsbara bröstprotester. Bröstvårtorna togs också bort. I slutet på sommaren hade proteserna fyllts på med koksalt till den storlek som de skulle vara. I november byttes de tillfälliga proteserna till permanenta implantat i sillikon. Jag har lyckligtvis klarat mig utan komplikationer. Kanske att jag hade ondare efter första operationen än en del andra, men som sagt inga komplikationer som stört processen.  

Nu när det gått ett år så måste jag väl säga att brösten har blivit en del av mig, men påminnelsen finns där varje dag när jag ser mig själv. Ärren går tvärs över båda brösten och går inte att missa. Än så länge har inte bröstvårtorna tatuerats och det ska bli kul att se hur det blir då. Jag har ingen känsel alls över hela brösten och runt det så är känseln annorlunda. Det är svårt att förklara. Inget jag har ont av men när jag lägger mig på kvällen så känns det konstigt att ligga på sidan. Jag ligger ändå på sidan och bäst är det att sova med en mjuk bh.

I år var det kul att köpa bikini. Alla bh:ar som täcker ärren ser fantastiska ut! En bieffekt av operationen är att jag har fått en riktigt läcker urringning ;) Förutom storleksökning så gjorde min fantastiska plastikkirurg så att brösten fick en angenäm klyfta, ett perfekt avstånd mellan brösten. Jag hade inte mycket till byst att skryta med innan så detta uppskattar jag.

Tatuerade bröstvårtor 


2 ÅR EFTER MASTEKTOMIN

Jag visar en bild för jag vet att ifall man står inför valet att göra en förebyggande operation så vill man gärna se hur ett resultat kan se ut. I vart fall ville jag det.


Bilden är tagen två månader efteratt tatueringarna gjordes. Jag är inte nöjd med tatueringarna. De ligger för ytligt så det nästan ser ut som det är målade med pensel. Eftersom bröstvårtorna har plattat till sig och nästan inte finns längre så har jag funderat på att göra om de en tredje gång, men det är lagt på hyllan. Istället så satsar jag på bättre tatueringar hos en professionell tatuerare. Än så länge har jag inte kommit mig för att beställa tid hos tatuerare, brösten är inte första prioritet längre.


I efterhand kan jag vara efterklok och säga att jag inte skulle tatuerat mig men det som är gjort är gjort. Det fanns en tid när jag inte tänkte på annat än bröst. Nu är det inte så längre. Livet går vidare.


Life comes with many challenges. The ones that should not scare us are the ones we can take on and take control of.

-Angelina Joline

Kan inte amma mitt barn


5 ÅR EFTER MASTEKTOMIN

Jag är bra på att amma! Kroppen fungerar som den ska när jag får barn. Mjölken har kommit igång bra, jag har aldrig fått mjölkstockning eller sår. Jag liksom barnet har njutit av det. Detta var naturligtvis innan jag gjorde en dubbelsidig mastektomi. Nu kan jag inte amma, det finns inte en chans i världen. Likväl har jag fått ett barn, en sladdis, och det är underbart, fullständigt underbart. 


Min bebis ammas inte. Maten kommer på flaska. Vad tycker jag då om det? Det var en fråga jag såklart ställde mig under graviditeten som jag inte visste svaret på. Nu vet jag: Det är befriande. Det är rent ut sagt en lättnad, att inte amma. Jag slipper vara den ända i världen som kan tillgodose barnets överlevnad. Min man och jag står jämställda. Han ÄR lika viktig och KAN också vara lika viktig denna gång. Vi kan turas om att ta nätterna, jag kan till och med sova i gästrummet någon natt för att samla kraft. Jag slipper gå i dvala på dagarna efter att vara den enda som stillar barnets behov nattetid. Jag drar mig också till minnes de praktiska sakerna som hur det är att vakna i sängen i en sjö av bröstmjölk efter att ha somnat ifrån amningen. Eller det minst sagt osköna i att ständigt ha våta amningsinlägg i bh:n, blöta fläckar på bh och tröja.

Att slippa alltid erbjuda bröstet när bebisen är missnöjd är kanske ändå den allra största skillnaden. Det är enkelt att flaskmata, annat prat skulle jag säga är båg. Närheten finns där, även denna gång. När hon ligger i famnen och tittar på mig lika intensivt som mina ammande barn då tvekar jag inte en sekund på det. Jag har ammat och jag har älskat det. Nu är en annan tid - jag älskar det med! 

 

Varför är inte bröstimplantaten mjukare?

Svar från dr Andri Thorarinsson, specialist i plastikkirurgi


2011

Innan jag bestämde mig för att göra en profylaktisk bröstoperation så funderade jag såklart på hur slutresultatet skulle kännas. Vilken konsistens skulle brösten få? En vänlig vän lät mig känna på hennes nygjorda skapelser. Inte alls hårda, och de hade en fin form. 

Sedan jag fick den permanenta sillikonprotesen inlagd så har jag funderat på vad det är som gör att implantaten ändå känns såpass hårda. Inte hårda kanske, om man tycker på mitten så kan man trycka in åtminstone ett par centimeter, men fasta. Varför gör de inte implantaten liten mer "skvalpiga"? Jag tänker att det borde ge ett mer naturtroget resultat. Jag ställde frågan till min fantastiska läkare som gav ett skriftligt svar.




Svar från Dr Andri Thorarinsson Specialist i plastikkirurgi, Sahlgrenska sjukhuset. (2011)

"De proteser vi använder är från en producent i USA. På marknaden finns flera företag som producerar silikon bröstimplantat av varierande kvalitet och av varierande pris. Generellt är det två producenter som anses ha produkter av bästa kvalitet, och den ena av dem levererar de proteser vi använder på Sahlgrenska. Från den producenten går att köpa proteser med tre olika "fasthet," där alla anatomiska proteser är av den mest fasta.

 

På 80talet och början av 90talet hade vi proteser som var väldigt mjuka och fina, gjorda för att efterlikna mjukheten som normal bröstvävnad har, och faktiskt lite mjukare än så. Dessa proteser var enkelt att sätta in, det gick att arbeta genom ganska små snitt efter som de var så mjuka och lätta att stoppa på plats. För patienten var de härliga att ha; när fickan passade bra, protesen höll och bindvävnadskapseln som kroppen bildar var inte för stram. 

Problemet med dessa var dock att silikongelen inuti var flytande, väggarna på proteserna var tunna och släta, i kontrast till de starka, texturerade väggarna vi har nu. De är dessa proteser producenterna rekommenderade att man skulle byta var 10e år, om inte de hade gått sönder innan och orsakat problem. Det är dessa proteser vi fortfarande håller på att plocka ut och städa upp det fria silikonet som kunde läcka ut och man kunde ibland hitta på diverse andra ställen i kroppen.


Nu för tiden däremot används i Europa nästan enbart s.k. "gelehallon" gel i proteserna, dvs. även om det kommer hål i väggarna så läcker inte gelén ut. Väggarna har också blivit mycket starkare och mindre risk för att de kan gå sönder, jämfört med de tidigare generationerna av implantat. 

 

Priset för geléhallonsilikon är att det måste vara lite fastare, för att det kan hålla sig på plats utan att kunna läcka ut om vi får hål i protesens vägg. Sen är det också så att när vi gör bröstförstoring vill vi gärna ha ett implantat som kan hålla formen för att kunna framhäva (kosmetiska bröstförstoringar) eller bilda (rekonstruktioner) ett nytt bröst.

Och det är där det ligger. Fastare implantat håller sin form bättre och det är mindre risk för att gelén kan läcka ut. Mjukare implantat kan vara skönare att ha och lättare att sätta in, men de är känsligare för att kunna deformeras, därmed ibland kan bröstet också deformeras. Anatomiska proteser (droppformade, som vi nästan enbart använder för bröstrekonstruktioner) måste vara av den typen som är mest fast, annars kan inte de hålla sin form, utan kan sjunka ner som vatten i en plastpåse, eller att ärren efter tidigare kirurgi (borttagning av bröstet t.ex) kan orsaka att det nya rekonstruerade bröstet inte kan hålla den formen vi måste få för ett bra resultat.


Europa har vi kommit mycket längre väg med bröstrekonstruktioner med implantat jämfört med USA där fortfarande finns vissa FDA restriktioner vad gäller anatomiska implantat. Vetenskapliga studier där ifrån är tyvärr fortfarande en hel del begränsade vad gäller estetiska resultatanalyser, men det är en del av den extensiva bröstrekonstruktionsforskningen vi driver på Sahlgrenska med hjälp av våra fantastiska patienter, både de som gör profylaktiska mastektomier som vi direkt rekonstruerar och de vi rekonstruerar sekundärt efter bröstcancerkirurgi."

                    


BRCA info

info@brcainfo.se


En arena för kvinnor som på grund av genmutation har ökad risk att få bröst- och äggstockscancer.

                    

Copyright © All Rights Reserved